0

Skyddsombudens dag

 
 
Idag Àr det skyddsombudens dag!
Grattis till migđŸ’ȘđŸŒ
 
Dagen till Àra har jag varit ute pÄ 2 skyddsronder!
 
Och ikvÀll var vi bjudna till Kommunal pÄ mat och lite info.
BĂ„de gott och trevligt!
 
Det var skyddsombud frÄn olika yrkeskategorier.
Snett mittemot mig satt nĂ„gon som jag kĂ€nde igenđŸ™đŸŒ

Blev varm om hjĂ€rtatâŁïž
Samtidigt som det framkallade sĂ„ mĂ„nga minnenđŸ„șđŸ„°
 
Lutade mig fram och sa:
"Hej Anne-Maj, kÀnner du igen mig?"
 
Jag sa;
"jag Àr en anhörig till en som var hos er pÄ Stranden, Monica!"
 
(Hon blev tagen pÄ sÀngen, vilket inte var konstigt. NÀstan tre Är sedan!)
 
DĂ„, visste hon vem jag var,
hon sa:
"Monica Àr med oss,
vi pratar ofta om henne. 
Hur mÄr du frÄgade hon"
Upp-och ned visade jag med handen.

Mamma var tydligen den enda de haft som fÄtt vÀlja att bli sövd tills hon dog! 
Det rummet Ă€r förknippat med Monica sa hon.đŸ„°Â 
Och de hade Àngeln kvar som jag gav dem
(null)
(null)
 
Jag gjorde ju rummet sĂ„ julfint med mammas egna julgardiner och en massa julpynt och en liten gran.🎄
Det var sÀkerligen det finaste rummet i hela byggnaden nÄnsin!
 
FrĂ„gade om Ann-Britt jobbade kvar, det gjorde honâŁïž
Skickade en hÀlsning i form av en jÀttekram!
 
Kramade Àven om Anne-Maj innan hon gick, hon sa: kom upp och hÀlsa pÄ!
Svarade: nej, det fixar jag inte! 
Jag kommer bara att grĂ„ta dĂ„đŸ˜ą
 
Och bara genom att skriva de hÀr raderna inser jag att jag Àr sÄ jÀvla ledsen och sorgsen inuti min kropp!
SĂ„ mycket som poppar upp ur minnet!
  (null)
Ibland vill man inte slÀppa taget! 13/12-19
 
Hur mammas sköra hand for över kanten pÄ hennes sÀng dÀr pÄ Rosenbad,
sÄ hon nÄdde min hand dÀr jag lÄg pÄ extrabÀdden bredvid.
Hur vi höll varandras hÀnder pÄ nÀtterna och pratade om allt!
Om hur hon ville ha sin begravning,
hur jag varit som dotter,
hur hon varit som mamma,
om det var nÄgot hon Ängrade,
vilken favoritfÀrg hon hade, 
vad hennes favoritblomma var, 
hur hennes uppvÀxt varit,
att hon fortfarande efter alla Är hyste kÀnslor för min pappa,
ja det fanns verkligen inte mycket som vi inte pratade om!
Hon sa Àven,
"Annica, det blir bÀttre sen för dig med nÀr allt detta Àr över!"
 
 "Mamma!
Du kunde inte haft mer fel!"
 
Vad gör man Ät obearbetad sorg?
Vad gör man Ät saknaden?
Vad gör man Ät maktlösheten?
Vad gör man Ät svek?
Vad gör man?
Vad gör?
 
Bryter ihop sÄ man kan ta ett par steg till för att sen bryta ihop igen?
 
Varför 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera hÀr: