En helg med bajemajorna
Första semesterveckan som inte blev semester alls är på väg mot sitt slut!
Sjukskriven till den 14/7.
Handleden mår inte skitbra, men det är väl bara att se tiden an!
Semestern får börja på tisdag oavsett.
Tillbringar helgen i Sundsvall.
Det enda som möjligtvis tar stryk är öronen👂🏻
Och det enda jag har svårt med är bajemajorna! Jag hatar bajemajor!
Men det är ju så i livet att ibland måste man bita ihop. Stänga näsan och bara göra det man måste! Är det inkomster så blir det ju utgifter! 💩
Det är lika för alla!
Jag överlever garanterat en helg med bajemajorna😅
Kanske att jag är lite lomhörd efter helgen men det kan nog vara skönt att inte höra allting😆
Fått daglig rapport hemifrån, bästa Pernilla har sett till Nismo på dagtid då Klas jobbat🙏🏼
Det har m.a.o inte gått nöd på honom😻
Dessutom har hon gjort hallonpaj och bjudit Klas på. Så jag känner att det går ingen nöd på honom heller❤️
Och nöd, det går det inte på mig heller!
Med andan i halsen har jag sett när ❤️kört idag! Återigen, så mycket jobb för några sekunder! Men jag kan ju fatta tjusningen med hastigheten!
Så är det!
Vädret visar sig från sin bästa sida☀️
Men nätverket är riktigt uselt!
Det lever sitt eget liv.
Måste bara berätta att i torsdags var jag med om ett kärt återseende!
Jag åkte med Mattes äldsta dotter till Lager 157 i Valbo. Vi står i kön och helt plötsligt hör jag bakom mig "men Annica"! Då står min väninna Pia där, som jag inte sett sedan juli 2015! Fatta, 10 år sedan, så ses vi i kön på Lager 157!
Vad är sannolikheten för det😳
Det var så roligt att se henne igen!
Jag hoppas och tror att vi ses snart igen👌🏼.
Nu ska vi se om det går att lägga ut detta blogginlägg eller om nätet vägrar sammarbeta!
Världen lär ju inte gå under om det misslyckas!