0

Korthus faller till slut

Mitt liv har som de flesta andras liv bestått av både upp-och nedgångar!
Jag brukar alltid ha lite ”jävlaranamma” i mig👊🏼 Dessutom har jag aldrig haft problem med att prata med andra om det varit något, det har hjälpt mig enormt mycket för att komma vidare!🙏🏼
 
Många uppfattar mig som stark! 💪🏼
Min son frågade mig just det för ett tag sen,
”hur kan du vara så stark?”
 
Man måste ibland kliva ur sig själv och vara en slags ”tarzan” för att man inte har något annat val!
Det har jag fått gjort otaliga gånger de senaste åren!
Kanske är det just det som gör att man anses som stark!

Men så är det något som får bägaren att rinna över och likt ett korthus så faller man!
 
 
Man håller ihop sig på jobbet, i affären, med andra så gott det går.
Men stunderna där emellan...
Jag känner mig så trött, så slut, så ledsen, så uppgiven och utan glädje inuti kroppen!
Så olikt mig!
 
Fick på egen begäran tid hos företagshälsovården👍🏼
Sköterskan sa"jag brukar inte rekommendera någon att sjukskriva sig, men jag tycker du ska göra det!"
Då hade jag 4 dagar kvar tills sommarlovet så självklart jobbade jag de dagarna💪🏼
 
Fick sedan genom min chef godkänt att få träffa en kurator vid 5 tillfällen...
fast först i augusti...
det är semestertider!
Kontaktade min vårdcentral för att se om det fanns möjlighet till en kurator via dem...
jo då,
när "min" läkare kom tillbaka från sin semester v.29 så skulle de se om han ev kunde skriva en remiss...
 
Så, i dagens Sverige,
är det bäst att inte må dåligt i kroppen sin,
under semestertider!
 
Typ moment 22!
 
Det är väl bara att försöka ta ett steg i taget👣
även om foten hamnat i kläm😣