Rom byggdes inte heller på en dag!
Trots att vägen under en längre tid varit väldigt krokig med tvära kast hit och dit,
så har livet förunderligt nog tuffat framåt ändå🚂
Hur det gått till vet jag inte!
Tydligen så har jag på nåt konstigt sätt lyckats hänga kvar, med nöd-och näppe!
Men mitt tålamod har försvunnit efter vägen, jag är så trött på korkade saker och dumt folk!
Jag har bara fått så nog!
Jag säger vad jag tycker och det faller inte i så god jord hos alla!
Det bottnar naturligtvis i att jag själv mår dåligt inombords,
det finns liksom inte utrymme för förståelse för andras dumma handlingar/kommentarer mm.
Känner mig trött, sliten, ledsen, uppgiven och väldigt irriterad!
Vilket förstås inte är en bra kombo och
det går inte en dag utan att jag vädrar tårkanalerna!
Av olika anledningar!
Men vägen jag gått på under ett par år har nu tagit slut!
Inser att jag kommit till ett
vägskäl 🚧
Har inte den blekaste aningen om vad som väntar bakom vägskälet, eller vad det kommer att innebära.
Vet bara att det måste få sippra in positivitet i mitt liv!
Det första steget jag tog efter vägskälet var att välja att börja träna efter 7 års uppehåll💪🏼
Nu kommer jag inte sluta med det!
Nu kommer jag inte sluta med det!
Det andra steget...🦵🏼 vart det nu bär,
kommer tids nog!
Skynda långsamt är ett bra ordspråk😀
Och som alla säkert vet:
-Rom byggdes inte heller på en dag!-