0

Att ständigt finnas för andra

Godmorgon världen 🌍
 
Imorse vid 06:00 ignorerade jag jamandet...
Det upphörde, för att återupptas en timme senare...
Då klev jag upp och tillgodosåg behoven som frambringade jamandet😻
Bryggde mig själv kaffe och sen var denna söndag igång.
 
Under tiden jag satt i sängen med en mugg kaffe så roade jag mig med att göra en personlighetstest på nätet.
Fantastisk hur väl den stämde överens med hur jag själv uppfattar mig!
16 personalities.com
Testa själv vet ja!
 
Jag funderar mycket...bl.a på hur jag som person är och varför jag gör som jag gör!
Varför jag gjort som jag gjort!
Vad är det som gjort att jag gjort de val i livet som jag gjort...
Måhända är det den stundande siffran i min ålder som frammanar dessa funderingar...
När man har mer bakom sig än framför sig😏
 
Ofta i mitt liv så har jag sett till andras behov framför mina egna!
Varför liksom?
Varför har jag inte varit egoistisk och satt mig själv i främsta rummet?
 
Min sårbarhet tror jag kom när mina föräldrar skilde sig.
Många, många år senare, när jag själv fått mitt barn fick jag lärdomen att nioårsålder är en av de känsligaste åldrarna för ett barn.
Och det var precis vad jag var, 9 år.
Som den känsliga individ jag är, så förstår jag idag att det var där och då jag gick sönder inombords!
 
Jag tror också det var i samband med det som min benägenhet att "vara till lags" föddes!
På gott och ont!
 
Det är inga fel i att vilja hjälpa andra, att finnas och vara stöttande i olika situationer!
Men när man själv behöver hjälp och stöttning och ibland upplever att man är ensammast i världen...det är i de stunderna man funderar på varför man lagt all energi på andra istället för sig själv!
 
Missförstå mig rätt, jag blir glad över att kunna hjälpa någon som behöver det! Det är ändå stärkande att känna att man faktiskt kan göra skillnad!
 
Som när Lena och min mamma drabbades av cancer, det var för mig så självklart att finnas för dem, något annat alternativ var otänkbart!
Och just de två personerna saknar jag så hjärtat värker bara vid tanken på deras bortgångar!
 
Men i en del andra situationer borde jag klivit åt sidan direkt!
 
Tänker på en del förhållanden jag haft, herremingud så jag har anpassat mig!
Och det har ju inte varit motpartens fel, det har helt och hållet varit mitt eget fel!
Mina val!
Så korkat!

Kanske har det varit mitt inbillade behov att vara till lags och undvika konflikter som gjort att det blivit som det blivit...Att vara foglig och snäll i jakt på lycka och kärlek!
 
När det i själva verket förmodligen var jakten på mig själv, jakten på att bli hel inombords som varit den mest drivande faktorn i mitt sätt att vara och agera!
 
När min son föddes❤️då först fick jag en slags inre harmoni🙏🏼
Men som jag skrivit i ett tidigare blogginlägg, att vara mamma medför en hel massa saker...både glädje och oro.
För honom kommer jag alltid att finnas, oavsett vad det än gäller!
 
Men för övrigt har jag beslutat mig för  
att ständigt finnas för andra har nått sitt slut!
Att bry sig är en annan sak!

Men nu tänker jag börja med att finnas för mig själv! Äntligen🙏🏼
Eller som min kusin Susanne sa;
"det är på tiden❣️"
 
 
Och med det...njut av dagen och var egoistisk
(på ett bra sätt😁)