0

En form av dödshjälp

 
 
Aldrig någonsin kommer jag att glömma fredagsmorgon den 20 december 2019!
Första dagen på jullovet.
Hade tänkt innan att det var bra att jullovet kom, för då kunde jag spara på närståendedagarna!
 
Vi vaknade tidigt.
(vi=mamma och jag).
Hon mådde så dåligt!
Klockan var 04:00, 
tryckte på larmklockan så personalen kom, som i sin tur fick ringa på sköterskan som kom och gav mamma en injektion.
 1 timme tidigare än hon skulle haft!

Hon fick injektioner var 4:e timma+att hon hade smärtpumpen!
 
Slumrade sen vidare en kort stund till.

Fick återigen kalla på personal så mamma fick komma upp, 
hon hade ångest och ville inte ligga längre!
Satt ute vid det gemensamma matbordet, drack lite kaffe. ☕️
Såg att hon mådde riktigt dåligt, tittade på klockan och insåg att det gått nästan 4 timmar sen hon fått injektionen.
Sa till Ulla som jobbade att ringa sköterskan.
Och när Åsa (sköterskan💕) kom,
så grät mamma och sa:
"snälla Åsa, hjälp mig så jag får dö"!

Det gjorde så ont att se henne så och att höra henne uttala de orden! 🥺     
Aldrig tidigare hade hon sagt det, inte högt iaf!
Hon sa ofta  "jag är inte färdig än" eller "jag vill allt vara med i många år till"!
 
En stund senare när hon var tillbaka på sitt rum och i sängen så kom det palliativa teamet för rond.

Mamma var så sliten/trött/uppgiven, vilket inte var konstigt alls med tanke på omständigheterna! 
 
Ulric (läkaren) säger:
"Monica, det finns ett alternativ som jag ska lyfta med er nu.
Vi kan söva ner dig tills du avlider, men vi kan även väcka upp dig efter ett tag och tillfråga om du vill fortsätta vara nedsövd eller ej!
Jag vill bara nämna att denna möjlighet finns och det är inget du behöver bestämma här och nu, 
fundera på det så ses vi sen..."
 
Jag tror det var där nånstans som jag klev in i nån slags chockbubbla! 

Mamma och jag pratade,
jag sa "oavsett vad du bestämmer dig för så är jag med dig och jag förstår dig❤️"

Jag fick ringa upp min bror så hon fick prata med honom också. 

Sen kom sköterskan in, mamma sa till henne "Åsa, jag har bestämt mig"

Efter en stund så kom läkaren in tillbaka och hon upprepade vad hon sagt till sköterskan.
Ulric sa "Vad är det du bestämt då Monica?"
Med klar och tydlig stämma och med så mycket kraft i svarar hon:
"jag har bestämt mig för att jag vill avsluta mitt liv!"
Ulric förklarade att han skulle starta processen med att ringa avd.7 (onkologen) där det skulle ske, han skulle fixa med transport osv. 

Det skedde nåt märkligt därefter, mamma fick sån otrolig energi!

Annica, får jag ett tuggummi av dig...
Annica, titta här, jag kan ju lyfta benen...se...
Vi pratade, grät, ringde några samtal så hon fick säga hejdå!

Mammas yngsta syster kom. 
Christer, en av mina kusiner kom.

Jag plockade ihop alla hennes saker, 
skrev sms till min son att han skulle komma till sjukhuset efter jobbet! 

På eftermiddagen kom transporten, personalen kom och sa hej då -tagna- 

Mamma sa hej då sen till Mona och Christer.
 
Att sitta i ambulanstransporten och åka förbi mammas lägenhet och veta att detta är sista gången hon åker nånstans! Fy fan! 😢

Kom till avdelningen, 
de hade inte samma lyftanordning så de fick ge henne extra dos av vad det nu var...
väntade utanför när de skulle flytta över henne till sängen. 
2 vänner till mamma kom dit, hade haft telefonkontakt med dem innan. De ville säga hejdå!
Gick in till mamma som inte var vaken, men hon vaknade till sen så de fick säga hej då. 

Därefter fick jag hjälpa henne att ringa de sista samtalen.
Till Peter, Philip, Anton och hennes äldsta syster. 
Så fruktansvärt att stå på sidan om med sin egna sorg och höra de andras förtvivlade sorg!
Klas kom och jag berättade vad som skulle ske😢
Mamma ville att Lars (pappa till Klas) skulle komma också så Klas ringde honom.
Han kom, det kändes så himla overkligt på nåt sätt, jag menar hela situationen!
Veta att det var slut snart😭
 
När Embla, sköterskan på avd.7, kom och skulle söva mamma så säger mamma:
"de ska gå nu",
varpå jag tittar på henne och säger:
"men mamma, vill du inte att jag ska vara kvar när du sövs?"
"Nej", svarade hon, "det blir bara värre då,
vi säger hej då nu".....
 
Min mamma❤️
Så stark och så skör! 💔

Vi gick och jag bröt ihop!😭
 
2 dagar senare avled hon! 🌟❤️🌟