Sol, ångest, fågelkvitter, ledsamhet och nyfikenhet🙃
Ibland tryter skrivarlusten!
Eller egentligen inte.
Bla utbildning i Teams, som var häromdan👍🏼
Snart är det dags för utbildning i BAM(bättre arbetsmiljö) för att jag ska få fungera som skyddsombud på jobbet.
Och när man dessutom kommit upp i åldern så tar man liksom inget skit längre, man vågar säga ifrån om nåt är galet, likväl kan man säga när något är bra!
Det är nog bara oviljan att offentliggöra tankarna som gjort uppehållet i bloggen!
Vad har hänt eller inte hänt i mitt liv sen sist jag skrev🤔
Nämnde vid ett tillfälle att jag på inrådan av en privatläkare slutade med levaxinet.
Tiden gick och jag kände mig "mossigare och mossigare"
Pluffigheten i ögon/ansikte, ja typ i hela kroppen gjorde sig påmind!
Efter ca 3 1/2 månads uppehåll började jag med levaxinet igen.
Skillnaden från zombimood till människa kom efter ett par veckor!
Fortfarande deprimerad, fast det å andra sidan, har även att göra med att jag insett att jag har mycket obearbetat inom mig.
Rätt så kraschad inuti kroppen min!
Många frågor som står i kö inom mig! Varför gjorde jag så och inte så, vad har gjort att jag gjort så många "fel" val i mitt liv…etc,etc!
Tänkte ang mitt jobb,
"ska jag gå så här tills pensionen,
fy fan!"
Fick kraft till att anmäla mig till lite olika utbildningar.
Bla utbildning i Teams, som var häromdan👍🏼
Snart är det dags för utbildning i BAM(bättre arbetsmiljö) för att jag ska få fungera som skyddsombud på jobbet.
Och på min födelsedag har jag första utbildningsdagen av 8 som arbetsplatsombud.
Ingen av utbildningarna hade jag fixat om jag inte haft levaxin i kroppen!
Det är både roligt och framförallt lärorikt att förkovra sig.
Min "gamle" svenska lärare som jag hade på komvux visste inte hur hans ord fastnade hos mig!
"Kunskap är makt"
Och när man dessutom kommit upp i åldern så tar man liksom inget skit längre, man vågar säga ifrån om nåt är galet, likväl kan man säga när något är bra!
Att då också ha lite mer kött på benen skadar absolut inte!
Så ibland i vissa stunder på jobbet känner mig riktigt stark och driven,
medans det i det privata är rätt så katastrofalt faktiskt!
Det där psykiska inre, det är ingen enkel sak att ta i!
Vissa stunder kan tårarna börja rinna och det spelar ingen roll vart jag är!😭
Det kan vara på jobbet, i affären, på cykeln, ja vart som helst.
Jag är bara så ledsen, rätt in i märgen!
Av olika anledningar.
Det gör så fruktansvärt ont djupt därinne!🥺
Men som jag brukar säga, det är bara att ta en dag i taget och göra så gott man kan.
Vi är nu, enligt mig, på rätt sida av året😀 och jag får väl ta tillfällena i akt och varva sol, ångest, fågelkvitter, ledsamhet och nyfikenhet så kanske det på något underligt sätt blir ljusare.
På alla fronter.🙏🏼
