0

Den där pliktkänslan

Goddag världen🌍
 
Söndag hela dagen!
Grått och rätt så kallt,
trots att termometern säger +.
 
Hela helgen har jag vilat, i hopp om att bli frisk och kry!
Det har gått sådär.
Absolut välbehövligt med vilan!
 
Jag har ju likt en envis åsna gått och jobbat fast jag känt mig krasslig!
Det började den 17/2 då jag tappade rösten, sen hosta.
Ju mer jag hostade desto mer kom rösten tillbaka😳
Men jag blev nog inte riktigt helt återställd! 
Förra söndagen var kroppen som bly
(vilket jag skyllde på gott&blandat påsen)
men det var förmodligen nåt skit i kroppen, för sen har jag nyst och hostat!
I fredags mådde jag riktigt kasst! 
Och eftersom jag somnade utan vidare när jag kom hem så fattar ju vem som helst att nåt är fel!
Man somnar inte bara sådär ändå i vanliga fall under dagen!

Jag har i helgen häpnat över eller snarare förundrats över, vart allt snor kommer från🤧
Alltså på riktigt! Helt galet!
Nu har hostan klivit ner ett hack och satt sig i bröstet! 
Och ändå, fastän att hela jag begriper att jag borde stanna hemma från jobbet några dagar,
så tänker jag...jag kanske kan jobba ändå...
Det är ju APT, och chefen skulle komma imorgon och jag skulle ju till den andra förskolan för att städa två avdelningar där, och jag skulle ju fixa en grej i Pythagoras också...
 
Helt ärligt, den där pliktkänslan, den går nästan till överdrift ibland! (Säger jag utifrån mig själv!)
Det blir nästan fånigt dumt!
Man är ju inte oersättlig även fast man gärna vill tro det ibland😬
Fast å andra sidan om man ska tro följande skrivelse så är väl kanske pliktkänslan av godo😁

Det är bl.a vid såna här tillfällen jag önskar jag kunde ringa mamma❤️
Få sån där tröst som bara en mamma kan ge😊
Jag får tänka det samtalet i huvudet istället, och lyda det rådet som jag vet att hon skulle gett!
 
Hoppas Du haft en osnorig helg och är redo för ännu en ny vecka💪🏼