Lasse Berghagen
Det finns mÀnniskor som man inte kÀnner överhuvudtaget,
fast ÀndÄ tycker man sig kÀnna dem!
För att de Àr offentliga till viss del,
de har blivit en del av ens liv,
eller fel uttryck,
de har berört ens liv pÄ ett sÀtt som gör att man tycker sig kÀnna dem.
De har alltid funnits och helt plötsligt gör de inte det mer!
En del har den förmĂ„gan att vara âfolkligaâ pĂ„ ett beundransvĂ€rt sĂ€tt!
De som faktiskt verkar vara jordnÀra, Àrliga, raka, omtÀnksamma och snÀlla pÄ riktigt!
Lasse Berghagen var en sÄn person.
Jag kÀnde förstÄs inte honom, men hans bortgÄng berör mig pÄ ett sÀtt som om att jag faktiskt gjorde det!
MĂ€rkligt!
Sorgligt!
Men nu har himlen fÄtt en alldeles egen Teddybjörn.
Av nĂ„n anledning har jag smĂ„nynnat pĂ„ âflirtige knutâ idag, en bland alla lĂ„tar som lever vidare tack vare denna lĂ„nge mĂ€nniska som jag tycker mig kĂ€nna, men som sagt, inte kĂ€nde alls!
Vila i rođđŒ